Senaste inläggen

Av Lotta Sjödin - 19 november 2013 13:08

När en vän till mig frågar ; Ska du inte åka in till Sandviken på audition för en musikal dom ska sätta upp? höll jag på att ramla baklänges. Jag trodde inte att han menade allvar först. Så jag skrattade bara bort det, tills jag inser att han menade allvar med sin fråga. Jag sa till honom att ; Det är bara för proffs antar jag. Jag har aldrig den turen att få vara med på en så stor musikal. Om det inte är här hemma förstås. Här känner alla varandra och vi vet vad vi går för, osv. Men jag var in på SV's(Sveriges Vuxenskola) hemsida och läste lite om den audition som skulle vara och så. Och för att bara ärlig, så blev jag GENAST intresserad. Men jag visste inte om jag skulle våga gå på en sådan audition!? Jag har aldrig i hela mitt liv stått inför en jury och blivit "bedömd" eller vad man ska säga. Hur skulle jag våga göra en sån sak? Stå framför en jury? Hallå!!! Många såna liknade frågor for runt i huvudet på mig. Men min vän lyckades övertala. Så jag skickade iväg en ansökan samma dag som ansökningarna skulle vara inne, den 16 November 2012.

Idag, den 19 November 2013, är det ett år sedan, PRICK, jag var in på min allra första audition.
Jag kände hur paniken växte i mig, då jag inte hittade min bakgrundsmusik. Och stackars Helena, som jag bombade med med mail och frågor hela dagen. Eftersom jag inte hittade min bakgrundsmusik så frågade jag om det var okej att ta med sig antingen originalet eller om jag fick ha hörlurar med musiken i istället.. Jag kände mig ganska "dum" med dessa frågor. Men med tanke på att jag ALDRIG varit på en audition förut och paniken växte mer och mer så tänkte jag inte så mycket på frågorna på det viset. Utan dom slank bara ur mig.
Men i samma stund som jag sätter mig på bussen, mot Sandviken, kommer jag på en sak!! Jag har ju bakgrundsmusiken på ett mail som jag fått av en kille som jobbar inom musikbranschen, som gjort ordning bakgrundsmusiken enbart till mig!! Och då kände jag att min eftermiddag blev räddad. Ett stressmoment mindre i alla fall.

När jag väl var inne i Sandviken kom nervositeten allt närmare. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, gå på audition eller vända om och åka hem igen?! Jag stannade till flera gånger för att tänka till lite extra. Men innan jag ens tänkt klart, så står jag där, framför entredörren till Folkets Hus i Sandviken. Jag tar några djupa andetag och går in. När jag väl var på plats så blev man väldigt positivt bemött. Vilket lugnade ner en lite grann. Jag fick en lapp jag skulle fylla i och sedan tog hon en bild på mig. Sedan fick man vänta lite till. Och den väntan kändes som en hel evighet! Jobbigare och jobbigare för varje minut..

Till slut var det min tur! Hjärtat rusade upp i halsgropen och nerverna befann sig nu på utsidan. Jag öppnade dörren och ser en låååång trappa framför mig, som går ner mot juryn som sitter där och väntar på mig. För varje trappsteg jag tog, trodde jag att jag skulle ramla. Benen skakar på mig som ett asplöv. Men benen höll mig uppe hela vägen ner! Och framför mig nu, hade jag juryn på 4 personer(tror jag att det var!?).. Varav en av dom är självaste regissören, Jon!! Dom ställer några frågor och sedan var det dags att sjunga. Jag ställer mig på ett trappsteg upp, mellan stolsraderna och börjar sjunga. Och ALDRIG, har det gått så dåligt för mig att sjunga. Nervositeten gjorde sitt med andra ord. Jag hann inte sjunga så mycket heller, innan dom sa att det var bra. Då trodde jag att det var kört för min del. Men innan jag gick därifrån fick jag sjunga en liten snutt ifrån vårat spel i Gammelstilla, Torsåker som vi hade på sommaren. Ellinor Dansar, av Evert Taube. Och den lilla biten, kändes BETYDLIGT mycket bättre att sjunga än den första. Så jag gick därifrån ganska nöjd i alla fall. Men så känner nog dom flesta som varit på någon form av audition. Och det sista dom sa till mig var ; Vi hör av oss inom kort!

Vecka in och vecka ut..
Veckorna gick så sakta så jag till slut tappade hoppet om ett svar. Inte ens ett NEJ, kunde dom skicka, tänkte jag. Samtidigt kände jag att jag hade gjort bort mig helt. Vad fan skulle jag dit och göra? Skämma bort mig helt och hållet!? Jag kände mig totalt misslyckad just då..

Men den 22 December 2012, om jag inte minns helt galet, slank det ner ett kuvert i min brevlåda. Jag tänkte inte så mycket på vem avsändaren var. Men innan jag skulle ner och handla så öppnade jag kuvertet och ser loggan till musikalen, I Ljus & Mörker. Jag tappar nästan andan och blev fruktansvärt nervös. Och innan jag fortsätter ta ut brevet ur kuvertet, tar jag två djupa andetag. Sedan drar jag, sakta men säkert, ut brevet.. Det enda jag hinner läsa är ; Vi är väldigt stolta över att meddela dej att vi gärna vill ha med dej i våran ensemble!

Direkt kommer det ett jubeltjut och tårarna forsade nerför kinderna av lycka!! Jag som har gått och trott att jag misslyckades totalt på min audition!?
Efter regn kommer solsken! sa min mamma till mig när jag ringde och berättade om nyheten. Eller rättare sagt, JULKLAPPEN!! Jag kunde inte få en bättre julklapp än det där brevet!! Min jul blev den bästa julen på väldigt länge! Och efter den dagen, då brevet slank ner hemma hos mig, har jag känt att jag vuxit otroligt mycket inom mig själv.

Men nu har den resan nått sitt slut! Det här året har gått så otroligt fort. För fort..
Det här året som har gått, är ett av dom absolut bästa åren i mitt liv!!
Aldrig någonsin har jag varit så STOLT och glad av att vara med i en musikal som denna. Jag kan inte beskriva med ord hur TACKSAM och glad jag är att ha fått vara med på den OTROLIGA resan med alla vackra och fina människor som man lärt känna! Jag kommer ALDRIG någonsin glömma det här året.. Så mycket kärlek som sveptes runt oss ALLA på både träningar och föreställningarna, har jag aldrig varit med om. Och då har jag stått på scenen i nästan 19(!!)år..

Musikalen, handlingen och sångtexterna berörde mig så otroligt mycket. Och då ska vi inte prata om alla vackra människor som gjorde den här musikalen, regissören, ljud och musikkillarna, våran lilla linslus till filmare.. Ja, jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst! Men då tar det aldrig slut!

ALLA som är inblandad i denna unika och magiska musikal... Ni har en varsin plats i mitt hjärta!!
<3 Vi är en enda stor familj!! <3

Tack för den här underbara tiden!!
Massvis med kärlek och kramar till er ALLA!!!! <3

Av Lotta Sjödin - 19 november 2013 11:56

testing
testing
testing... testing

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
November 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards